Familjen annorlunda – på vår gata

När jag var liten bodde en mycket besynnerlig familj på var gata. Deras bil var full av olika klistermärken som det stod både Lidingöloppet och Vasaloppet på. Kvinnan i familjen såg så sträng ut. Tänkte att det var för att hon sprang så mycket. Måste vara jobbigt. Undrade ofta vem det var som tvingade henne.

Imorse när klockan ringde så var det nog jag som såg ganska sträng ut. Sen tänkte jag på hur stark jag kände mig under gårdagens löpning, och det tack vare mornar som denna. Klev upp och fick till ett leende mot mig själv i spegeln. När jag kommit halvvägs så hälsade jag glatt på bilden av Pasi Salonen. Två frågor dök upp. När rakade han av sig håret och hur kommer det sig att denna duktiga triatlet och föreläsare jobbar på det lokala glasmästeriet?

Hur som helst så kom jag fram till jobbet och där jobbade jag (!) Kommer på mig själv att dagdrömma om att få komma ut och springa. Dövar min längtan med att under lunchen kolla efter nya skor. När jag söker efter Nike Pegasus så föreslår T9 funktionen ”Nike Orgasms”. Alltså nog för att mina skor är sköna men riktigt på orgasmnivå är det inte.

Skyndar hem för att hämta lilleman på förskolan. Ser vårt familjefoto laminerat (!) och uppsatt på väggen. Som jag tidigare nämnt så blev vi, här hemma, en aning stressade när förskolan ville att vi skulle lämna in foto på oss själva. Vi såg så unga och fräscha ut på alla framkallade kort som vi hittade. Tänkte att det skulle bli pinsamt när vi sen dök upp inte alls särskilt unga och säkerligen inte alls ett dugg fräscha. Efter mycket letande hittade vi ett kort som var ganska likt sanningen. Det var ett foto från årets parlopp. Två svettiga och lagom slitna människor med nummerlappar fästa på bröstet, ler endorfinstint in i kameran. Usch. Skamligt. Att jag sen (som bekant) ofta transportlöper gör ju att jag varken ser ut som prinsessan Madeleine eller luktar hallonbåtar när jag hämtar sonen på eftermiddagen.

Stämpeln som en flåshurtig familj ligger farligt nära nu.  Ska bara springa Lidingöloppet så jag kan få ett klistermärke till bilen. Men jag älskar mitt familjeliv och det är ingen som tvingar oss – även om jag nog alltid kommer se sträng ut när klockan ringer på morgonen.