Imorse när jag vaknade kändes det lite tråkigt att inte vara i Våxnäs och springa Karlstad 6 timmars.
Den känslan byttes snart till ren glädje när jag kom utanför dörren. Dimman hade precis lättat och iskristallerna fyllde luften och glittrade i solen. Som en saga. -22 i dag också men vindstilla så det biter inte alls som igår. Sprattlar mig runt ett varv på milspåret och känner hur själen fylls. Kan inte låta bli att stanna och ta kort hela tiden. Så vackert.
Den enda smolket i bägaren – eller kanske rättare sagt toastolen- är magsjukan. Den härjar fritt här i stugan. Jag är en av få som inte fått den än. Äter vitpeppar, spritar händerna och hoppas.
Prenumerera på Tidningen Outside idag! 
