En vacker dag. Har fortfarande en imponerande snorproduktion som gör att jag inte vågar trycka på. Men jag trivs så bra så här också. Suger in den torra luften och känner hur kylan förvandlas till värme när kroppen arbetar. Det behövs. I morse lämnade jag förskolan med ett hjärta, tungt så att det släpade i marken.
Inte bara det som känns just nu. Har ett stort beslut framför mig och inväntar ett livstecken eller nåt.
Ro
Sinnesfrid
Hur som helst så försvann alla tankar som vanligt efter bara någon kilometer. Lika snabbt som alltid kom jag in i mitt inre rum. The Zone. Kalla det vad du vill men här får jag vara mina ben, mina lungor och mitt hjärta. Gott så.
Hade telefonen påslagen eftersom förskolan kunde höra av sig. Det var också skälet till att jag var snabb på att fiska upp luren när det ringde.
Det visade sig vara en blonderad röst som erbjöd mig att bli fotat och sminkad på en modellfirma på Östermaaaaalm. Det sista betonade hon för att verkligen förtydliga vilket fint erbjudande det här var.
Önskade henne artigt en trevlig dag och la sen snabbt på luren. Ville inte råka gapsratta henne i örat. Åh vad jag skulle vilja ha hennes mobilnummer så att jag genast kunde messa en realtidsbild på den hon talat med.
Skit i sminket stumpan! Här behövs en hink våtrumsspakel eller nåt liknande!
Sliten "model".
Flicksnärtan skulle nog avundas min "saltinpackning"
Tänk att vi alla upplever skönhet från så olika håll. En vacker dag.
Dagens träning.
Drygt 20 kilometer
Prenumerera på Tidningen Outside idag! 
