Här i veckan drömde jag att jag hade sex, och att jag sprang. Fast inte samtidigt. Fattar inte hur det här ”långlöpningsgiftet” har satt sig i mig. Det blir verkligen en abstinens. Det går inte att beskrivas – det måste upplevas.
Igår sprang jag i alla fall. I en cirkel kring förskolan eftersom jag, som en del av inskolningen var tvungen att kunna inställa mig på några minuter ifall sonen blev ledsen. Cirkeln blev iallafall 15 km i diameter och jag njöt. Lite konstigt kändes det att vara ute i när det fortfarande var dagsljus, utan barnvagn. Skönt att slippa pansarvagnen aka Emmaljungan men trist att mista den hårdaste PT:n ever.
Näsan rinner fortfarande så jag vågade mig inte på något som ens liknade högre intensitet men hela jag njöt ändå över att återigen få vara i rörelse.
I natt kommer jag sova gott och säkert drömma – om löpning alltså.
Prenumerera på Tidningen Outside idag! 
