När jag var liten gillade jag Djungelboken. Mowgli fick växa bland vargar. Just det såg jag igen större vinning med, men tänk ändå att få leva med apor. I djungeln. Bland träden.
Det är verkligen inget fel på mina älskade föräldrar men å vad härligt att få klättra omkring hela dagarna. Klätterlusten och suget efter spontanitet finns fortfarande kvar och ibland tar jag chansen. Ikväll var det fullmåne. Dom flesta av oss som jobbar med människor vet att det är på dom nätterna som det händer mycket konstigt. Under min sena löptur var det nog jag som stod för det lite udda. Hittade ett högt staket som det bara inte gick att motstå. Klättrade upp och ner några gånger. Väldigt bra styrketräning och fasligt skoj. Avslutade passet med intervaller på 2 km. Bara för att min idol LL sagt det. Smärtsamt roligt!
Något annat som var kul fast mer markfast var förmiddagens familjejogg. Jag med barnvagn och Hon bredvid. Jag blev så grymt imponerad av att Hon utan vidare sprang på, knäoperation till trots. Peppande värre. Även hennes kilometrar räknas in till alzheimerfonden.
Någon som jag hoppas inte led av den hemska sjukdomen var tanten som plötsligt slängde sig framför vagnen med orden ”nu blir jag påkörd till råga på allt”. Det blev hon inte. Men varför hon gjorde det fick jag aldrig svar på. Som tur är så är hastigheten med en ”Emmaljunga classic sport” ganska modest. Och roadkill vill jag aldrig befatta mig med – inte ens när det är fullmåne.
Fullmåne
Dagens lekplast
Ylar mot månen
Prenumerera på Tidningen Outside idag! 
Bra val av idol!
Eller hur! Du hörde att jag till och med drömde om att hon ställde upp i en Ultra simtävling. Galet!